Filter

Går ner för att hämta kläderna ur torktumlarna. Som alltid börjar jag med att borsta bort allt ludd från filtren. Jag gör det först av allt, annars drar kläderna med sig luddet när jag öser ner dem i påsen på golvet. När jag är klar med att borsta bort och slänga luddet i soppåsen lägger jag ifrån mig borsten och börjar flytta kläderna från maskinerna till IKEA-påsen.

Under tiden ställer sig en man i tidiga 60-årsåldern sig  och tittar på mig från obekvämt nära avstånd. Bara en sådär 1½m bort, och verkligen stirrar. Han säger ingenting. Han bara står där tyst och stilla. När jag fyllt påsen med mina kläder slänger jag den över axeln, och vänder mig om bort från honom för att gå hem. Då säger han plötsligt med ett tonläge som känns besserwisser: ”Har du inte glömt något nu?”

Jag vänder mig om och tror att jag tappar något plagg på golvet, och att det är det han syftar på. Men nej, golvet är tomt. Ligger det kvar en strumpa i torktumlaren kanske? Eller tycker han jag ska stänga torktumlarnas dörrar ordentligt? ”Vadå?” frågar jag honom förvånat. ”Borsta rent filtret”, svarar han. Jag tänker för en stund att han menar att jag gjort ett slarvigt jobb, men när jag tittar oroligt mot maskinera finns inte ett enda luddpuff kvar. De är helt luddfria. Så jag säger att de är rena. Han tittar på filtren, och säger ”jaha… ja dåså”.

Jag vänder mig om igen, och lämnar tvättstugan efter en mycket skum upplevelse. Det är bra att inte vara konflikträdd. Men i stället för att räkna stenkallt med att den unga långhåriga killen i luvtröja och mjukisbrallor inte städar upp efter sig i tvättstugan, spendera åtminstone en sekund åt att se till att dina fördomar stämmer. Speciellt när du redan spenderat över en minut åt att stå och stirra obehagligt på mig medan jag plockar ut kläderna.

Annonser
Det här inlägget postades i Laserstrålar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Filter

  1. Kunta skriver:

    ”Som alltid börjar jag med att borsta bort allt ludd från filtren”

    Det trodde jag var det allmäna sättet att göra det på. Men inte för den där kutym-konstapeln uppenbarligen. Säkert därför han var på så dåligt humör, för att han hade dammiga kläder.

  2. Wilton Drake skriver:

    Musiken börjar spelas och jag börjar dansa till den. Jag koncentrerar mig som aldrig förr och bara drömmer mig in i dansens värld. När låten tagit slut stannar jag upp och vänder mig med ett leende mot Alfredo. Han kollar imponerat på mig.- Damn girl! Du äger! Ler han.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s