Brave

Såg Brave igår. Den följde samma väg jag sett andra Pixarfilmer följa.

1) Börja bra med intressant premiss på vuxet tema som kan uppskattas av alla åldrar.

2) Bryt den tonen och det berättandet helt efter ungefär 30 minuter.

3) Bli en barnfilm för barn.

När Wall-E gjorde det gick man från en dialoglös men jättevarm början som vågade ta sin tid med två robotar på en övergiven och död planet, till tjocka människor som ramlar. När Up! gjorde det gick man från en fullkomligt hjärtskärande och tårframkallande skildring av ett ungt pars kärlek, glädje, drömmar och förluster genom livet tillsammans tills en av dem var ensam kvar med ouppfyllda drömmar och minnen, till talande hundar i djungeln. Och Brave gjorde det när man gick från en tuff och självständig ung kvinnas kamp för att bestämma sitt eget öde och att försöka vinna det genom att bevisa sig vara mer än det man bestämt att hon ska bli, till en mamma som blir förvandlad till en björn.

Jag förstår inte varför Pixar inte kan hålla en ton som håller för både vuxna och barn genom en hel film. Toy Story 3 klarade det ju. Jag älskar de centrala karaktärerna i filmen. Inte ens de tre bröderna störde mig, vilket comic relief-karaktärer brukar göra. Visst var dottern lite av en bortskämt slyngel som inte var beredd att kompromissa ETT DUGG för sitt liv fullt av privilegier medan de flesta andra på den tiden levde i extrem fattigdom, sjukdom och arbetade hårt varenda dag för att inte svälta. Men jag hade önskat att storyn hade varit mer jordnära, med mindre slapstick och klyschig plot som man redan sett så många gånger. Det är liksom en variation av Freaky Friday-konceptet, tycker jag.

SPOILERS! SPOILERS! SPOILERS!

Och varför blev mamman botad när man lagade gobelängen? Visste häxan om gobelängen? Om gobelängen inte hade varit trasig, vad hade hänt då? Och hur blev de tre små bröderna förvandlade tillbaka? De hade ju inget med den dispyten och gobelängen att göra. It makes no sense!

Bra början, men när mamman blev en björn kändes det som ”jaha, nu blir det en sån film”. Och det blev det. Mycket synd. När mamman var tvungen att smyga omkring i slottet — seen it. So many times before.

Annonser
Det här inlägget postades i Laserstrålar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s