The Hunger Games

The Hunger Games. Inte riktigt vad jag förväntade mig. Kanske var det Battle Royal som fick mig att förvänta mig ett våldsamt blodbad. I stället fick jag en måttligt våldsam film som kändes anpassad efter tonårsmålgruppen. Hela grundkonceptet är tillräckligt för att lyfta hela filmen. Man hade packat in världens historia och tävlingens motivation väldigt väl, i ett jävligt klockrent budskap om hur de folkliga massorna manipuleras av överklassen med hjälp av patrioti, hopp och fascism. Även om det kunde blivit så mycket bättre. Det är sällan som en huvudrollsinnehavare är så viktig för en film som här, och det är inte bara för att allas roller utom Woodys och huvudrollen var riktigt tråkiga.

Jag hade önskat att filmen presenterade alla andra deltagarna från de övriga distriken mer. Nu kände jag inte ett skit när någon dog, i stort sett. Inte ens när det var meningen att man skulle känna något. Men filmens allra största brist var enligt mig hela dess framtidsvision, och jag tycker man misslyckades helt med att skapa en trovärdig värld. Inte nog med att klädstilarna var sådär typiskt galna som man alltid tror klädstilar kommer vara i framtiden, alla hade dessutom samma otrovärdiga stil. Om din film använder Det femte elementet som en trovärdig vision av framtidens mode har du förmodligen problem.

Sen vet jag inte ens hur långt in i framtiden det här ska utspela sig. Först trodde jag att det handlade om en sådär 150-200 år in i framtiden. Men plötsligt dök tekniken att framkalla flera levande monster ur tomma intet upp! Trots att man måste släppa ner medicin i små kapslar med fallskärmar. Så enorma blodtörstiga monster och skogseldar kan vi teleportera fram ur tomma intet, men medicin måste vi släppa ner med fallskärm? Yeah, right. För att inte nämna att man fortfarande är beroende av kolproduktion i den här världen. Jag har kanske fel, men jag hoppas vi droppar kolbaserade bränslen innan vi listar ut hur man framkallar levande ting ur tomma intet flera mil bort.

En film som vill vara smart, och lyckas ibland.
Men som även fäller krokben för sig själv, och behöver bättre karaktärer.

Annonser
Det här inlägget postades i Laserstrålar. Bokmärk permalänken.

En kommentar till The Hunger Games

  1. FlipSide skriver:

    Håller med till fullo. Väl skrivet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s