Les Triplettes de Belville

Igår såg vi Les Triplettes De Belville. Alltså. What? Wait… what? Huh? Umm, what? Det är ungefär allt jag har att säga om den filmen. Så stora mängder konstigt. Jättetrevligt att se en film nästan helt utan dialoger. Men hur påverkade var de som gjorde den här filmen? Inte bara det visuella som är en påtänd version av stilen i Professor Layton , utan… allt. Typ. Jag vet inte ens. Det börjar på ett sätt som påminner lite om början av en Pixarfilm. Men sen. What? Alla i den här filmen är konstiga. Fantastifulla och underhållande, men konstiga. Och de säger typ aldrig någonsin något alls. Jag tror en av dem är en häst. Och personerna som filmen är titulerad efter är biroller. Och hunden. Jag vet inte. Sevärd, antar jag. Mysig. Men så jävla konstig. Och så är Mario med i den. Han är en gangsterboss med livvakter som flyter ihop i varandra. What?!

Rätt bra musik dock. Speciellt introt. Där en ganska smårasistisk version av Josefine Baker kommer ut på scenen. Alla männen i publiken förvandlas till bokstavliga apor när de ser henne, och rusar upp på scenen för att äta upp hennes banankjol. Sen kommer… Fred Astaire? Och bli uppäten av sina skor. Sen kommer en 20m hög jättebebis. Och filmens slut! WTF på filmens slut! WHAT?! Huh?!

Annonser
Det här inlägget postades i Laserstrålar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s